En rad ur en prosadikt av Birgitta Trotzig som blir till
ett anagram som blir till en illustration.
DEN MJUKA SOMMARDÖDSTYSTNADEN
Drömmens mjuka stad stod ny, enad
tyst smak som döda djur. Men denna
tama syndens sjukdom tar med nöd
den stumma kajans röstmod. Dyn! De
namn du sörjde kom tysta med dans.
En nattdömd kyss jamar som dun. De
andras mjukt sydda mödom: en sten-
krans. Du njöt, ammande med sydost
den mjuka sommardödstystnaden.
Anagram-dikt av Julia Kielmann som bygger på en diktrad
ur en prosadikt av författaren Birgitta Trotzig.
Illustration av Järda Boström.