Sigrid Hjerténs magiska skimmer

Sigrid Hjertén – En mästerlig kolorist på Waldemarsudde

Sigrid Hjertén klär sin värld i en färggrann, expressionistisk slöja. Hon får landskap, människor och stadsmiljöer att liksom vibrera med de krafter som hennes färgsprakande och lekfulla stil skapar. Figurerna och motiven är inte alltid vackra, enligt dagens estetiska standarder, men hon får dem att andas en alldeles speciell känsla, en känsla av att jag befinner mig någonstans i gränslandet mellan verklighet och fantasi när jag ser på hennes konst. Detta nästan magiska skimmer gör mig glad inombords och får mig att vilja hoppa in i hennes värld, att iklä mig hennes karaktärers kläder och vandra i hennes miljöer.

En sak som slår mig när jag besöker utställningen på Waldemarsudde är hur hon får vardagliga och i vissa fall ganska tråkiga motiv att få en ny lyster. Även om det finns gott om ”festliga motiv” i utställningen så finns det också många motiv som kanske inte gör mig exalterad vid första anblick: en hamn full av kranar, ett berglandskap utan människor, ett vardagsrum med en liten flicka och stadsmiljöer med människor i rörelse. Men på något vis lyckas Hjertén, med sitt alldeles speciella färgstarka skimmer, göra även dessa scener festliga. Festliga på ett vardagligt, men ack så charmigt sätt. I en tid där jag och många andra ständigt letar efter det grandiosa, det exklusiva och det nya, tror jag att Hjerténs konst kan få mig att uppskatta delar av mitt liv som jag annars sällan ger tillräcklig uppskattning. Det är de små sakerna i vardagen, de små detaljerna, som liksom kommer till liv i Hjerténs färgstarka och vibrerande konst.

För hur svårt det än är att medge har jag en tendens att hela tiden söka upplevelser, produkter och stimulans som ligger bortom det som anses vara vardagligt och ”tråkigt”. Detta är självfallet en naturlig tendens. Vi lever ju trots allt bara våra liv en gång och då är det klart att jag försöker krydda det med så häftiga, coola och Instagram-vänliga upplevelser och minnen som det bara går. Det som jag och många andra dock glömmer bort eller har svårt att acceptera är att våra liv, under långa perioder, kommer vara tråkiga, repetitiva och oglamorösa. Så är det bara. I Hjerténs konst blir jag på något sätt påmind om att en hage på landet eller en gata med människor i rörelse, scener som många av oss möts av på daglig basis, har sin egen speciella charm. Hjerténs färggranna konst får mig att vilja stanna upp, kanske när jag är på väg till skolan eller promenerar i naturen, och verkligen se på världen med nya ögon, att ge omgivningen, hur oglamorös den än kan framstå, en ärlig chans.

Jag är nämligen ganska övertygad om att jag går miste om många ljusglimtar i vardagen genom att ständigt tänka framåt, ständigt söka nya erfarenheter och ständigt söka det coola och ”socialt eftersträvansvärda”. Därför vill jag försöka stanna upp ibland och studera hur en blommas bladverk övergår i ett skaft som sedan sammanlänkar den med jorden; hur vackert det är när vinden sakta smeker ett träds lövverk; hur storslaget och nästan rörande molnens former eller stjärnornas briljanta sken är. Hjerténs färgsprakande och fantasifyllda värld får mig att vilja se på min egen tillvaro med nya ögon, att hitta nya ljusglimtar, att uppskatta det lilla, att vara mer tacksam och uppmärksam. Ett av mina favoritcitat från den franske författaren Marcel Proust summerar min egen känsla på ett utmärkt sätt.

”Den verkliga upptäcktsresan handlar inte om att söka nya landskap, utan att se med nya ögon”

För någonstans kommer jag förmodligen aldrig, hur mycket jag än letar, hur mycket jag än reser, hur mycket pengar jag än spenderar och hur mycket tid jag än lägger ner, att hitta den perfekta upplevelsen, produkten eller minnet. Därför tror jag att många av oss skulle må bra av att stanna upp och uppskatta det lilla som våra liv bjuder på. Kanske blir min tillvaro inte fullt så färgsprakande som Hjerténs konst, men jag tror att jag kan, genom att se på mitt ofta ganska repetitiva och mondäna liv med nya ögon, ge min tillvaro en helt nytt lyster. Bara det är värt en hel del tycker jag.

Utställningen pågår fram till den 28 augusti 2018 på Waldemarsudde

Inlagt april 19, 2018 och handlar om:

Visa mig mer

Vi använder oss av cookies.

Jag accepterar