UTSTÄLLNING: EGENTLIGHETER, Lena Andersson och Dan Wolgers
PLATS: Spritmuseum
PÅGÅR: Till och med 17 April 2017
Konst är konstigt. Det är därför jag uppskattar den. Konst får vara konstig och experimenterande: den vrider och vänder på saker och ting och kan uppfattas som lite bångstyrig och ifrågasättande. Att tänka tar kraft och tid och är allmänt utmattande och jobbigt. Författaren Lena Andersson och konstnären Dan Wolgers utställning EGENTLIGHETER på Spritmuseum tar på mina krafter. Den väcker tankar samtidigt som den är energikrävande. Utställningen tar minst två timmar av intensivt läsande och tänkande och tittande. I kroppen infinner sig en känsla av trötthet – koko finns det något kvar där inne? Jag är slut i huvudet. Det är meningen. Jag vet att det är meningen.
Min ifrågasättande, kritiserande, analyserande och poängterande sida får rejäl input när jag går runt på Spritmuseum. Dan Wolgers Memento Mori, 2000 och Memento Mori, 2000 pratar lekfullt med varandra i sin glasmonter. Jag börjar fantisera om att de har en dialog. Dödskallen med timglasögon tittar på det avslappnade hjärtat som ligger och chillar i en loose pose. Jag blir glad. Tänker att nu har de hamnat i en situation där hjärnan säger något klokt och hjärtat måste ta en paus för att hjärnan ska spela bror duktig. En förnuftig bild av hur det kan vara ibland. Mitt huvud fylls av bilder från 1500-,1600-, 1700- och 1800- talets stilleben-måleri som ofta föreställde frukter, vardagsföremål och ting i ordnade högar. Jag kommer att tänka på när jag gick på konstskola i Paris och min professor i illustration skickade iväg hela klassen till Museé d’Orsay. Där skulle vi djupgående studera stilleben-måleri och finna former, djup, färg och positioneringar av diverse frukter. Det tog evigheter och var allt annat än roligt. Det var skitjobbigt. Men så här i efterhand har jag förstått att det var väldigt lärorikt. Det här med perspektiv gör tydligen gott.
När jag står och blickar upp på den smutsröda väggen, på skulpturen utan titel (2011) som har tårar av gångkrokar, fattar jag först ingenting. Tänker att det var lustigt, vilket spratt att göra tårar som krokar. Sen läser jag Lena Anderssons text Falska tårar som hör till skulpturen, den handlar om hur tårar bara är genuina i ögonblicket och aldrig kan vara mer äkta än vad de är just då. På en gång ändrar jag mig, skulpturen är inte ett spratt – den är högst tydlig och jag blir rörd. Känner värme. Tänker på de gånger vänner och familj delat tårar i stunder av sorg och hur vi idag sällan låter sorgen ta plats. Vi ruskar bara på oss och går vidare, när vi egentligen skulle behöva falla ihop och gråta en skvätt.
Jag blir glad. Tänker att nu har de hamnat i en situation där hjärnan säger något klokt och hjärtat måste ta en paus för att hjärnan ska spela bror duktig.
På andra sidan glasmontern uppe på en rektangulär utbuktning av väggen sitter Objekt (Aristoteles) (1991-2016) med texten Aristoteles får nytt ansikte som handlar om maktpositioner i samhället. Jag känner mig skärp efter läsningen. Aristoteles har fått en post-it lapp med en streckflicka påklistrad på ansiktet. Bilden säger mer än tusen ord och jag funderar på hur vi egentligen ger och tar plats i alla våra relationer. Snett mitt emot sitter Utan titel (1989): en vit rektangel som utbrister ”Bra gjort!” när man trampar på pedalen på golvet. Objektet hör ihop med texten ”Bra gjort!” som handlar om bra och dåligt, vackert och fult. Det känns skönt att någon vågar ta i begreppen med tydlighet och enkelhet. Jag känner mig förnuftig. Bra, dåligt, vackert och fult är uttryck som så lätt utnyttjas i vår vardag och sätter käppar i hjulet för både känslor och tankar. Därför får jag en känsla av lättnad i hela kroppen och tänker: ÄNTLIGEN!
EGENTLIGHETER går att skriva om i all evighet, den kräver ett besök. Men var beredd, det är ingen avslappnad söndagsfika eller fredags-aw du ger dig in på. Utställningen begär saker av betraktaren. Den förutsätter att du antingen redan är beläst, är nyfiken på att läsa eller tillräckligt öppen för att våga läsa. Utställningen flörtar inte med enkla poänger. EGENTLIGHETER bjuder in till lekfullhet och öppenhet, och det uppskattas. Jag känner mig proffsig eftersom jag gett mig själv chansen att våga läsa, fundera och tänka. När jag spatserar utmed vattnet ifrån spritmuseum hemåt är jag på gott humör med en varm känsla i kroppen och en mör tanke i knoppen.
Jag känner mig klar, tydlig, nyfiken och hoppfull.