//Below Beneaths bokcirkel har träffats ännu en gång för att diskutera romanen Pow Wow av Tommy Orange. Boken är en Orange debutroman och följer tolv personer med koppling till den amerikanska urbefolkningen. //
Linnea: Jag var ganska skeptisk i början till att det var så himla uppdelat, det kändes lite som att man fick börja om varje gång det var en ny karaktär.
Lena: Ja men precis.
Linnea: Det är det jag tycker är härlig med böcker, när man kommer in det och får flow. Här blev det lite upphackat. Men däremot tycker jag att det blev mycket bättre. Med de kortare delarna på slutet.
Ann: Ja jag hade också lite svårt att komma in i den. Så började jag också läsa för ganska länge sen, och sen la jag av och började igen för någon vecka sen. Så jag hade helt tappat storyn, det var bara några karaktärer jag kom ihåg. Det var lite synd.
Lena: Du gick inte tillbaka då och kollade vilka karaktärerna var?
Ann: Nej, det blev lite svårt för jag läste digitalt.
Linnea: Ja även fast jag läste den ganska sammanhängande så var det lite svårt med så många karaktärer.
Lena: Hur många är det egentligen?
Linnea: Tolv tror jag att det var. Jag försökte googla lite på alla karaktärer sen för att hitta någon bra sammanfattning, men jag hittade inte något bra.
Lena: Det förklarar ju att jag inte riktigt fick någon struktur, jag har inte heller hunnit klart.
Linnea: Som helhet tycker jag ändå att den är bra, den tar sig verkligen på slutet.
Ann: Ja det är fruktansvärt spännande på slutet!
Lena: Jag tycker den är spännande från början med, man känner ju att det byggs upp till en total katastrof. Man blir helt nervös.
Linnea: Ja det är lite coolt upplägg, hur allt byggs upp till en dag där allt vävs ihop. Då på slutet blir det plötsligt som att allt går snabbt med små korta delar om varje karaktär.
Ann: Jag tycker det var väldigt spännande med den här inblicken i hela kulturen. Hur det är i nutid i ursprungsbefolkningens liv i USA. Det känns väldigt okänt för mig.
Linnea: Ja det kändes som att man lärde sig lite.
Lena: Det var också väldigt osentimentalt skildrat.
Ann: Ja verkligen, och samtidigt som den här fasansfulla historian blev väldigt tydlig med beskrivningarna i början. Sen var nutidsskildringarna väldigt osentimentalt. Men man förstår vilken utsatthet de upplevt.
Linnea: Det känns verkligen som att alla karaktärer har sitt ursprung med sig.
Lena: Ja hur de är präglade av sin släkthistoria.
Lena: Vad tycker ni om språket?
Linnea: Jag tycker periodvis att det var väldigt bra. Det växlade ju ganska mycket, med de olika karaktärerna. Början vad väldigt fint skriven tycker jag.
Ann: Jag tänkte inte så mycket på språket.
Lena: Det är ju ett bra tecken, då har han hittat tonen. Jag tänkte också på att det var fint växlat mellan karaktärerna och att de alla hade sin egen ton. Det tycker jag var bra gjort. Det kändes genomarbetat.
Ann: Jag hade önskat att det fanns en personförteckning i början. Så att man kunde gå tillbaka och kolla, vilken familj hörde han till och så.
Lena: Det hade varit jättebra.
Linnea: Men undrar om det fanns en tanke i det. För att vissa saker kom fram i slutet. Så man kanske inte skulle förstå från början hur alla hängde ihop. Men samtidigt blir jag också lite störd av det, när jag inte hänger med i vem som är vem.
Lena: Var det författarens första bok?
Ann: Ja han hade väl börjat med ett projekt under sina studier, just om ursprungsbefolkningen som det sen inte blev något av. Men som sen blev en del i den här boken.
Linnea: Det måste vara ganska svårt att skriva en sån här bok med så många karaktärer, som sen ska kopplas ihop, ett avancerat sätt att skriva en bok på.
Lena: Ja jag känner att jag måste läsa klart den!
Ann: Jag lovar att det blir spännande.
Linnea: Ja det blir DRAMA!