Viljan att agera

I Hjalmar Söderbergs klassiker Doktor Glas möts vi inte bara av hat, äckel och passion, utan också av den grymma, mordiska impulsen, som bokens huvudkaraktär bär inom sig. Efter att ha förälskat sig i sin patient Pastor Gregorius vackra och många år yngre fru Helga, faller Doktor Glas ner i en spiral av hat, åtrå, längtan och avundsjuka; ett virrvarr av känslor som slutligen, efter långa moraliska utläggningar och inre monologer, leder honom till att begå det grövsta av brott: att ta en annan människas liv. Boken kan i mångt mycket ses som en tidlös etisk-moralisk diskussion om rätt och fel, gott och ont, bra och dåligt. För mig är det dock en annan sida av Doktor Glas tankar och handlingar som står ut: hans vilja att ta aktion, hans vilja att göra någonting åt sin situation. Det handlar inte om huruvida det han gör är rätt eller fel, bra eller dåligt, utan det faktum att han gör något.

Jag kan själv på något konstigt och smått absurt sätt sympatisera med Doktor Glas, trots att han begår ett avskyvärt brott. Det jag kan sympatisera med är hur han omsätter sina starka känslor, sin passion för Helga i handlingar, trots att han på många sätt vet att det kanske aldrig kommer bli de två. Jag skulle själv, med största sannolikhet, givet liknande förutsättningar, försätta mig själv i någon form av paralysis där jag, tvärt emot Doktor Glas, skulle sluta med att göra…absolut ingenting. Det här är något som jag tror att jag inte är ensam om. Känslan av att det är döfött att försöka, känslan av att jag inte förtjänar någonting, känslan av att jag inte räcker till, känslan av att jag inte är bra nog, oavsett hur mycket jag vill ha ett jobb, hur mycket jag vill fråga ut en tjej på en dejt, eller hur mycket jag vill skriva en roman men inte vågar.

Det är just här som Doktor Glas agerar annorlunda. Istället för att gripas av handlingsförlamning, utvärderar han sin situation och säger till sig själv: Varför inte?

Det är just här som Doktor Glas agerar annorlunda. Istället för att gripas av handlingsförlamning, utvärderar han sin situation och säger till sig själv: Varför inte?, Varför skulle inte jag kunna få Helga?, Vad är det som stoppar mig från att försöka? Dessa frågor får honom efter ett tag att inse att det bara finns en utväg, att det bara finns ett sätt att få det han vill ha: Han måste döda Pastor Gregorius och på så vis frigöra Helga från det kärlekslösa äktenskap som hon själv berättat om för Doktor Glas.

Här vill jag passa på att notera att jag självklart inte förespråkar att man ska ”gå över lik” för att få det man vill ha, för att realisera sina drömmar, utan det jag tar med mig är den i grunden sunda impuls som Doktor Glas uppvisar: Att han, om han någonsin ska få vara med Helga, måste göra någonting själv. Det är upp till honom. Det är ingen annan som en vacker dag kommer att knacka på dörren och elegant presentera Helga i full brudklädsel. Det är han själv som måste agera.

Doktor Glas ger mig insikt kring att det mesta faktiskt är möjligt om man bara ger sig tusan på det, om man lägger ner blod, svett och tårar. För det är klart att jag aldrig skulle mörda för att få till en dejt med den där tjejen som jag har spanat in i ett halvår och som jag bara utbytt några få ord med. Däremot finns det så mycket mer jag kan göra, så mycket utrymme för aktion inom ramarna för vad som är moraliskt försvarbart, för vad som kan anses vara i linje med reglerna.

Felet är att jag ofta, till skillnad från Doktor Glas, låter mina känslor och impulser förlama mig istället för att låta dem leda mig till handling. Det är ett beteende som jag ofta mentalt rationaliserar genom att intala mig att ”hon är för fin för mig”, ”jag duger inte” eller ”det kommer ändå aldrig att fungera”. Doktor Glas får mig, hur vidrigt hans eget tillvägagångssätt än må vara, att tänka annorlunda, att vilja omsätta känslor och impulser i handling, oavsett om det gäller den där tjejen eller att söka det där jobbet som jag verkligen vill ha, men som jag förmodligen aldrig kommer få. För hur mycket har jag egentligen att förlora på att försöka, på att agera?

Inlagt maj 18, 2018

Visa mig mer

Vi använder oss av cookies.

Jag accepterar