Like a word on a wing, Maria Waxin Lehmann
Det var som orden i en saga som aldrig skrivits. När du föddes blev de levande och tog form. När du blev ung gestaltade du dem. När jag blev ung kände jag igen dem. När dina ord rundade jorden började mina tankar flyga. Högt. Högt.
Den svarta skivan snurrade på skivspelaren i mitt flickrum. Liksom mitt hjärta där och då kunde hoppa över slag, kunde stiftet ibland hoppa över ett spår. Varsamt lyfte jag upp armen och blåste på stiftet. Din röst gick åter in i mig och förde än en gång mig med ut. Dina ord och mina tankar blev ett. Bortom det vanliga tog du mig. Bortom allt jag tidigare hört och sett. Bortom stjärnorna sjöng du sånger. Bara för mig.
Ingen visste vad vi gjorde. Ingen visste att jag fanns. Ingen visste att jag var med. Att jag var skapad för dig. Att det bara var jag som förstod. Verkligen förstod. Och att ingen – INGEN – älskade dig som jag.
Jag älskade din skönhet. Jag älskade din galenskap. Jag älskade ditt leende, fast det först var långt senare du började le. Jag älskade framförallt dina ord. Jag älskade vad du gjorde med mig. Jag älskade den jag blev genom dig. Jag älskade vår hemlighet.
Det var som att du alltid funnits, men först nu trädde fram, eller som om jag inte hade funnits och nu blivit till. Du visste det inte än, men den 26 april 1976 skulle det ske. 19 år var jag när jag gick till Kungliga Tennishallen.
– Nu händer det, tänkte jag. Nu äntligen händer det!
Efter fyra år skulle våra ögon till slut mötas. Efter konserten skulle du ta min hand och visa upp oss för världen.
Hade jag verkligen kommit över dig när jag ett år senare blev utbjuden på biodate?
– Vi måste se The man who fell to earth! utbrast jag utan att blinka.
Trollbunden och omtumlad av mina gamla känslor vinglade jag ut från biografen.
– Vilken begåvning han är! konstaterade jag hängivet.
Den unge mannen höll nog inte med mig, men gifte sig med mig trots min stora kärlek till David Bowie. Han älskade mina ord och min galenskap, dem som David en gång inspirerade. Han älskade den han blev genom mig.
Av alla fantastiska låtar Bowie har givit oss väljer jag ikväll Heroes. Jag sjunger, gråter och skrattar. Älskar fortfarande det leendet, texten och rösten.
Tack för att du valde din egen väg David. Tack för att du tog oss ut ur vanligheten. Tack för vad du, genom din konst, gjorde med oss.
Dina ord och mina tankar blir återigen ett ikväll i din bön i sången, Word on a wing:
Just because I believe, don’t mean I don’t think as well
Don’t have to question everything
In heaven or hell
Lord, I kneel and offer you
My word on a wing