Det är internationella kvinnodagen idag, en dag som fortfarande behövs trots alla år av förhoppningar om att den tillslut ska kännas överflödig. Vi borde alla vara feminister skriver Chimamanda Ngozi Adichie i sin skrift Alla borde vara feminister och ja, det borde vara så nu. Men det är inte så och därför kan böcker som Ngozi Adichies (vi återkommer till den i ett kommande inlägg) och Roxane Gays Bad Feminist, som jag kommer att skriva om här, behövas. För att bjuda in de som ännu inte insett varför, som fortfarande känner att feminismen är svår att relatera till. Och för att visa att mallen för feminister är rörlig och fri att tänja.
Roxane Gay är författare, professor, lärare i kreativt skrivande, redaktör och skribent för bland annat The New York Times Book Review, Salon och Guardian. Mest känd för gemene man är hon just för essäsamlingen Bad Feminist (2013), som dansar kring ämnen som kön, politik, etnicitet och sex. Hon frågar sig varför vår samtid är så besatt av våld riktat mot kvinnor. Varför våldtäkter, kvinnomisshandel och sexuella övergrepp så ofta ses i de kommersiella tv-programmen, i filmen, litteraturen. Hon plockar isär internationella bok- och filmsuccéer och undrar parallellt med sin kritik hur hon som feminist själv kan lyssna på kvinnoförnedrande musik och titta på tv-serier där kvinnoförtrycket regerar. Hon ifrågasätter sina ageranden i förhållande till bilden av feministen, den hon själv relaterar till, vill vara och är.
Har man en grundad självkänsla och är färdig med att analysera sina ageranden kanske det inte är så revolutionerande med någon som hävdar att man kan vara både feminist och försvinna in i romantiska fantasier. En del av det Roxane Gay skriver och säger kan tyckas självklart. Men mycket är viktigt, hennes perspektiv är mänskliga och inkluderande och Bad Feminist är en samvetslättare, en förlåtare, en försonare och, som sagt, en begreppsvidgare för alla som funderar på hur flexibel mallen för feminismen egentligen är och om man själv får lov att tänja dess gränser.
I began calling myself “bad feminist” sort of tongue in cheek. But eventually it was just that I wanted to own feminism and acknowledge that I’m inconsistent and human, but still, my heart and my head are in the right place. […] I thought the title would be an interesting juxtaposition to the actual nuance that there is in the book. It’s a way of pulling people in.
Citat från Bad Feminist, att börja eller fortsätta reflektera över:
Feminism is, I hope, a way to a better future for everyone who inhabits this world. Feminism should not be something that needs a seductive marketing campaign. The idea of women moving through the world as freely as men should sell itself.
It’s an amusing idea to some, this feminism thing – this audacious notion that women should be able to move through the world as freely, and enjoy the same inalienable rights and bodily autonomy, as men. At least, that’s the impression given when feminism and feminists are all too often the targets of lazy humor.
When you can’t find someone to follow, you have to find a way to lead by example.
I think one of the most important things we can do as feminists is acknowledge that, even though we have womanhood in common, we have to start to think about the ways in which we’re different, how those differences affect us, and what kinds of needs we have based on our differences.
You don’t necessarily have to do anything once you acknowledge your privilege. You don’t have to apologize for it. You need to understand the extent of your privilege, the consequences of your privilege, and remain aware that people who are different from you move through and experience the world in ways you might never know anything about. They might endure situations you can never know anything about.
It’s hard not to feel humorless, as a woman and a feminist, to recognize misogyny in so many forms, some great and some small, and know you’re not imagining things. It’s hard to be told to lighten up because if you lighten up any more, you’re going to float the f*ck away. The problem is not that one of these things is happening; it’s that they are all happening, concurrently and constantly.
What goes unsaid is that women might be more ambitious and focused because we’ve never had a choice. We’ve had to fight to vote, to work outside the home, to work in environments free of sexual harassment, to attend the universities of our choice, and we’ve also had to prove ourselves over and over.
I have never dreamed of being a princess. I have not longed for Prince Charming. I have and do long for something resembling a happily ever after. I am supposed to be above such flights of fantasy, but I am not. I am enamored of fairy tales.
No matter what issues I have with feminism, I am a feminist. I cannot and will not deny the importance and absolute necessity of feminism. Like most people, I am full of contradictions, but I also don’t want to be treated like shit for being a woman. I am a bad feminist. I would rather be a bad feminist than no feminist at all.
Sometimes, when you least expect it, you become the girl in the woods. You lose your name because another one is forced on you. You think you are alone until you find books about girls like you. Salvation is certainly among the reasons I read. Reading and writing have always pulled me out of the darkest experiences in my life. Stories have given me a place in which to lose myself. They have allowed me to remember. They have allowed me to forget. They have allowed me to imagine different endings and better possible worlds.
Roxane Gays nya bok An Untamed State utkommer på svenska våren 2016.
Foto: Pontus Höök/DN