Visste inte när jag skrev om Märta Tikkanen och Birgitta Stenberg att det fanns ett radioprogram där de två samtalar om olika livsfrågor. Jag lyssnade efter en rekommendation på P1:s Allvarligt talat, där Horace Engdahl och Lena Andersson svarar på frågor från alla och vem som helst. Skulle potatisen på något sätt kunna kallas en varelse? Hur kan katten avsky fisk när den älskar vatten? Varför vill man ha de där tjejerna som är svåra, nästan förbjudna? Vad händer med människan om hon får bada i ett hav av fri tid? Osv. Lena med sina skarpa analyser och Horace med sina torra men poetiskt storslagna svar, som kan låta till exempel så här: Man kan inte älska ihjäl någon genom att känna kärlek, däremot kan man halvt ta livet av någon genom uttrycken för kärlek.
I alla fall. Jag scrollade nedåt i programflödet och såg så småningom bilden på Märta och Birgitta, de pratar tillsammans i programmen från 2011 och det är precis så opretentiöst, intelligent och personligt som kan förväntas av två sådana som dem.
Allvarligt talat är meditation för hjärnan och en påminnelse om alla de som vågar ställa enkla frågor som inte har några självklara svar, som i sin banalitet blir de mest intressanta för att de finns i alla. Lyssna gärna på Märta och Birgitta, på Horace och Lena och på PO Engqvist, som också varit värd innan Horace kom in i leken.
Det är förresten Horace Engdahl som sagt så himla kloka grejer om frågandet att vi inspirerats av det i vårt manifest:
Egentligen tycker jag att varje fråga kan vara intressant, under förutsättning att det är en äkta fråga, det vill säga att frågaren inte själv har något svar men tror att frågan går att besvara. Andra typer av frågor, sådana man ställer för att visa sig duktig eller för att kontrollera någon annans vetande eller för att påstå någonting under frågeformens täckmantel, intresserar mig inte. Det är i allmänhet svårare att ställa en intelligent och oväntad fråga än att svara på den.