Karolina Modig om kvinnostrukturer och kärleks förtvivlan

Författaren Birgitta Stenberg skaffade aldrig barn. Hon ville vara fri i sitt skrivande och med dem hon valde att spendera sitt liv med. Tänker på det när jag tänker på Märta Tikkanen, en annan författare i samma generation. Det blir till en slumpmässig fortsättning på mitt inlägg om Bodil Malmsten , om de där strukturerna, om de skapande kvinnorna som försvinner bakom rollen som hustru mamma älskarinna musa…

Det här är århundradets kärlekssaga sa du

[…]

Hur oerhört du älskar

din kärlek

Lyssnar på Märta Tikkanen i Moa Gammels poddintervju Genier. När Märta Tikkanen pratar vill jag nynna med. Hennes sjungande finlandssvenska känns märkligt trygg, som om hon sjungit vaggvisor för mig när jag var liten. Hon berättar med sina sjungande ord att hennes tid att skriva var när alla sov. Hennes man var chefredaktör på en tidning, de träffades där när hon var ung och han var gift med en annan. Han skiljde sig, de gifte sig och han började dricka. Barnen kom och hans törst växte, hon ville skriva men hade ingen tid. Så hon skrev på natten när barnen sov.

Sedan skapade du dig ett namn medan jag stod där med verklighet långt upp över öronen

Jag tänker på det när jag räknar timmar på dygnet, letar stunder att skriva den där boken som ska komma i höst. Tänker på Märta och hennes nätter och ser mitt barn somna. Tänker på Märta och på det jag ska skriva och somnar sedan. Tänker att hon var stark som en oxe, att jag har ett barn och hon flera, att jag nog har tidsoceaner bredvid hennes intorkade tjärn. Men när mitt barn somnar och jag kan välja att skriva somnar jag också. Min ork räcker inte och jag tänker att det är för att jag förr eller senare kommer att få tiden, mitt liv är inte svartvitt, jag utkämpar inget krig, jag är inte den hustrun mamman älskarinnan musan. Jag har betalda dagar med mitt barn, städhjälp, lättja, fritid och patriarkala strukturer jag kan bekämpa och tänka på som ett problem och ett modeord. Mitt barn skriver egna berättelser i mig, när jag är vaken, när jag sover. Mina egna berättelser kommer sen, när jag sovit klart, jag vet. Jag är fri som Stenberg med barnet i handen. Bara ödmjukhet kvar att känna inför det.

Sjungande ord växer in i mig och ljuder för de där kvinnorna vars begåvning tillslut sprängt sönder de strukturer de fastnade i en gång, av vilket skäl det nu än var eller är, då eller nu.

detta drabbar oss inte av kärleks brist utan av kärleks förtvivlan

Citat: Märta Tikkanen, Århundradets kärlekssaga

Fotograf: Stefan Bremer

Visa mig mer

Vi använder oss av cookies.

Jag accepterar