Ett allvar runt ditt bakhuvud.
Vibrerar där dina konturer tränger undan alltet.
Ditt bakhuvud som är mycket litet.
Och stort som i större än någonsin.
Din evighet har funnits i tio veckor.
Nu.
Jag ser på allvaret.
Det är på allvar när du bajsar.
Bajsar.
Det är på allvar när du tittar och ler.
Ångrar vi oss? Fast det inte går och man inte får.
Kanske för att vi älskar dig.
Nu. Var och en. Nu.
Oöverblickligen.
Ångrar direkt ångern.
Viken värld vill jag ge dig uppmanas jag skriva.
Det är så enkelt
– din.