Rut Melbi Stjernlöf, när du googlar på din mammas namn första gången vill jag att du hittar denna text och himlar med ögonen åt hur världen funkade när hon väntade dig. Jag vill att du ska vara oförstående, jag vill att du ska tänka att det känns som hundra år sedan fast det egentligen är tio. För jag vill att det i dina ögon ska vara en total icke-händelse, att du ska tycka att det är konstigt att jag är superexalterad över din mammas nya jobb. Inte bara för att det är ett coolt ansvarsfullt eftertraktat jobb, utan för hur det gick till när hon fick det.
Så här var det: din mammas chef Tina fick ett nytt jobb och tyckte att din mamma var den bästa personen för att ta över jobbet som marknadsdirektör på adidas, med ansvar för ett team på femtio personer. Din mamma, som var marknadschef då, hade dig i magen och det var bara veckor kvar till du skulle ta din plats i världen utanför livmodern. Hon hade bestämt sig för att hon ville vara hemma med dig i ett år. Hon höll dock med om att hon var den bästa kandidaten för jobbet och gjorde därför dagar innan du föddes alla tester och case som krävdes för att kunna jämföras med de andra kandidaterna. Din mammas chefs chef som skulle välja ny marknadsdirektör var en tysk man. Han ringde två dagar efter att du fötts och berättade att din mamma hade levererat bäst i testerna. Din mamma blev glad men förklarade att hon stod fast vid att hon ville vara hemma i ett år, sin första dotters första år händer bara en gång. Han sa att han förstod och förklarade att den som var bäst skulle ha jobbet.
När jag skriver det här har din mamma varit mammaledig i snart tre månader och ny marknadsdirektör på adidas i snart två månader, hon kommer att vara hemma med dig lika länge som hon planerat. Hennes tyska chef på det tyska företaget har hittat en tillfällig lösning tills dess och förklarat läget för sina tyska chefer. Emma var bäst.
Nu har jag berättat det jag skulle berätta och jag hoppas att du fortfarande inte fattar grejen.
Bild: Seung Wahn Oh