Jag lyssnar på författaren, skribenten och programledaren Eric Schüldts podcast 60 minuter, han intervjuar Karin Johannisson, professor i idé- och lärdomshistoria. Det här är ett tag efter att debattspektaklet med feministiska litteraturvetaren Ebba Witt-Brattström och författaren Karl-Ove Knausgård (kommer någon ihåg det eller är det bortglömt redan?) stormat som värst och jag har vänt ut och in på min egen hjärna för att reda ut mina åsikter kring det hela.
När den där debatten just börjat lade musikern och skribenten Tomas Andersson Wij ut en text på Instagram:
Läser den alltid lika högdragna Ebba Witt-Brattström och hennes försök att krossa [journalisten] Victor Malm i dagens Expressen och påminns varför jag alltid har försökt hålla mig utanför kulturdebatterna. Därför att debatterna befolkas av dessa tvärsäkra, härsklystna, de av ideologi förblindade, som gör karriär på medvetna felläsningar, på att förminska och insinuera. Intellektuell ohederlighet kallas det också. En intellektuell är för mig en person med sanningslidelse, som ständigt är i rörelse, som vrider och vänder på perspektiven, inte minst de egna.
Hade inte läst debatten när jag läste citatet, hade aldrig förut tänkt på Ebba Witt-Brattström som högdragen och är fortfarande för dåligt insatt i henne för att kunna säga att så är det. Men den sista meningen där: En intellektuell är för mig en person med sanningslidelse, som ständigt är i rörelse, som vrider och vänder på perspektiven, inte minst de egna, satte huvudet på formuleringsspiken i mitt lilla tankebygge.
Funderar mycket på alla de fler och fler som uttrycker sig så tvärsäkert med svartvita åsikter, där en åsikt är en åsikt och ett lagt kort ligger som fastklistrat med Karlssons åsiktsklister. Funderar och bekymras över bristen på öppenhet och nyans. Därför blev jag glad när jag lyssnade på Schüldt och Johannisson, för att Johannisson har en tes som hon – när Schüldt ifrågasätter den – inte klamrar sig fast vid med näbbar och klor. Istället diskuterar hon, släpper in argument, säger hmm och jo och ja där har du nog rätt, omvärderar sin egen tes och funderar med öppet sinne.
En gång i somras applåderade Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin ett initiativ från Allians-håll. I ett tillstånd av ideologisk klarsynthet kanske. Det gjorde mig också glad. De politiska ideologierna har redan vattnats ur och förbleknat, det är inte en ytterligare urvattning av dem jag vill ha. Tycker att klarsynta och genomtänkta tankar ska sägas eller ropas ut så att alla hör. Men tänker också att ju starkare ideologierna är, desto intelligentare personer ligger troligtvis bakom och desto mer vändande och vridande på perspektiven kan man förvänta sig. Det är så debatterna måste vara tänker jag, för att det ska bli lite vett och sans och balans. Och vi behöver vett och sans och balans, nu mer än på väldigt länge. Väldigt få saker är svarta och vita, väldigt lite förlorar på en extra vända nyanserat ifrågasättande.
Ju öppnare sinne, desto klarare blick.
Bild hämtad från: juliaelise.tumblr.com