Vi reflekterar kring hur man gör när man bara fortsätter leva

Linda: Hur gör vi när vi bara fortsätter leva? Bilden på barnet, Alan, symbolen för barnen. Känslan av att allt borde stanna upp, ställas in. Som när min pappa plötsligt dog.

Men livet ställer man inte in. Vi bestämmer oss att föra över 4000 till UNHCR. Vi köper en bröllopspresent för 3000. Min syster gifter sig. Min mamma gifter sig. Min pappa är fortfarande död. En Sifo visar att det var just en sådan bild, som bilden på Alan, som krävdes för att vända en opinion. Hurra?

Jag skickar ut pressmeddelandet om Below Beneath som vi sagt. Vi redigerar bilder i en fotoapp. Vi pratar om vilka texter vi ska läsa på lanseringen. Vi pratar om hur vi ska förklara hur vi hamnade här. 60 miljoner människor är på flykt.

Min toalett strejkar, jag ringer en rörmokare för att få hjälp. Akuttaxa 4000. Granskar Instagram vanemässigt. Finner Sophia Somajos dikt:

“Pojken låg med ansiktet i vattnet
och hela världen tog en sörjande selfie”

Mellan kundmöten provar jag en klänning från Isabel Marant med fredagens fest i åtanke, tittar på prislappen, 5000.

Hos nästa kund förbereds medarbetarnas organiska dagliga lunch, jobbförmån. Bredvid köket, mellan designmöblerna, ligger kläder i högar som ska till Röda Korset.

Äter middag med en vän som är kär och glittrig. Vi pratar om hatet, om rasism.

Kommer hem för att skriva och sova. Ser en rubrik om ett kulsprutecitat i Facebookfeeden, klickar inte på länken. Gör morgondagens attgöralista. Ställer väckarklockan. Hinner fundera på om jag ska äta frukost hemma eller på morgondagens första möte invid Nytorget. Öppnar instagram en sista gång innan jag släcker lampan, läser via Cprintjournal rader ur Dust, Deptford Goth:

“The world lies and the world steals
And you can´t take it back
This tree will be a woman
This rock will be a boy
Soon you´ll be dust”

Hur gör vi när vi bara fortsätter leva?

Bläddrar tillbaka i Facebookfeeden till en länk som flimrat förbi under dagen, gör testet The drowning child

Läser vidare om ”The Case agains Empathy” i The New Yorker via min svåger Tor Löwkrantz Waxin.

Det plingar till i AirBnB-appen, jag avböjer en förfrågan. Värde 4000.

 Bild: Ren Hang

Visa mig mer

Vi använder oss av cookies.

Jag accepterar