Vi går under ytan med Nahid Perssons osäkerhet

Nahid Persson syns överallt just nu. Hennes nya dokumentär Anders, jag och hans 23 andra kvinnor hade nyss premiär och intresset har varit enormt. Jag fick möjlighet att se filmen på premiären och älskade den. Det var så mycket som fascinerade och så många frågor som väcktes. Och storyn är minst sagt intressant.

Nahid träffar Anders på Tinder. Han är fantastisk. Före detta tennisproffs, han ser bra ut och han överöser Nahid med komplimanger. Så upptäcker Nahid att det inte bara är hon som fallit för Anders. Genom Facebook får hon kontakt med 23 andra kvinnor som alla har en relation med Anders, många av dom övertygade om att han är mannen i deras liv. Nahid blir förbannad men istället för att lämna Anders så bestämmer hon sig för att göra en film om honom.

När jag pratar med Nahid inför intervjun berättar hon att osäkerheten var en stark och återkommande känsla under hela processen och vi kommer överens om att det blir just den känslan vi utgår från. Vi ses inne på ett tomt Konditori Sture för att prata vidare om osäkerheten och filmskapandet.

Kan du berätta mer om varför osäkerheten var så närvarande under skapandet av din nya dokumentär?
Osäkerheten handlade mest om att jag lämnar ut mig själv så otroligt mycket. Hittills har folk känt mig som en filmare som har gjort filmer om politik och sociala frågor. Tanken om att jag ska göra den här filmen,…. Ibland kändes det overkligt.

Nahid Persson brukar alltid åka och marknadsföra sina idéer på olika festivaler runt om i världen. Hon är van vid att få ett väldigt positivt mottagande men den här gången gjorde sig osäkerheten påmind. – När jag hörde om alla andras projekt blev jag osäker. De handlade om krig, och så kommer jag och ska berätta om något så personligt som dejtande. Men tanken var inte att det skulle handla om mig. Jag ville mer använda mig själv som någon som håller publikens hand. Jag har krigat med mig själv om varför jag gör det här men så har jag tänkt att det är en unik historia och att det kommer till hjälp för andra. Det finns många som inte vågar berätta om kärlek och ensamhet. Det är tabubelagt att prata om att man känner sig ensam eller sviken. Sen är sökande efter en partner också tabubelagt, speciellt på Tinder. Just att visa allt det här, mitt sökande, det gav en mixad känsla.

Blev du osäker på om det faktiskt var rätt beslut att göra den här filmen under själva skapandet?
Många gånger gjorde folk omkring mig att jag blev osäker. De tittade på mig som om jag har sänkt mig från den nivån jag brukade vara på. Men jag själv visste att jag inte gjorde det.

Kan osäkerheten vara något positivt i rollen som filmskapare?
Ja kanske, för man kan inte ta allt för givet. I det här projektet blev osäkerheten en del av filmen. Men det var en process, jag kan inte riktigt säga att osäkerheten var positiv eller negativ.

När man ser filmen så kan det vara svårt att förstå hur Nahid faktiskt vågar satsa på Anders. Jag själv tänkte att det där skulle jag aldrig vilja ge mig in i. Men det var väl just det som var Anders specialitet, att få kvinnor att känna sig speciella och att faktiskt våga tro på att det skulle bli de två. För Nahid blev det så. Jag är van vid ärliga människor och har aldrig träffat någon som ljuger så otroligt mycket. Jag visste inte att han ljög när han sa att han nu äntligen hade träffat någon som förstår honom, att han kände trygghet med mig för jag var så självständig. Och han hade exempel på hur de andra kvinnorna var fel, så jag tänkte att nu kanske jag kan ge den här människan en chans till. Jag trodde på att han ville förändras, och han sa flera gånger att han var så trött på sig själv, men senare fattade jag att allt bara var ord.

Tror du att det fanns någon sanning i det han sa?
Jag tror på att han var trött på sig själv. Men att hitta vägen ut för honom skulle vara ett långt projekt. Men det visste jag inte, jag tänkte att får han bara riktig kärlek och att vi tillsammans går i terapi så att han får hjälp så blir det bra. Men jag insåg sen att det här inte är mitt jobb. Det sa min dotter med, varför ska alltid kvinnor vara de som förändrar männen? Men jag tänkte också att alternativen där ute inte är så många för en 57-årig kvinna med vissa krav på män, haha.

Hur känns det fysiskt när du blir osäker?
Jag får ångest. Jag var inte så tidigare, men jag blev utbränd 2011 till 2012. Det var jättekonstigt fysiskt, som myror i hela kroppen. Jag mådde verkligen dåligt i två år men sen har jag blivit bra. Jag saknade verkligen den här glada Nahid. Och nu är jag tillbaka till den gamla jag men samtidigt så kan känslan komma tillbaka ibland.

Hur gör du för att hantera den här känslan?
Under tiden jag jobbade med det här projektet med så många motgångar och kände ångesten komma så gick jag till gymmet, det hjälper otroligt mycket. Men just med osäkerheten så går det snabbt över. Sen har jag goda vänner jag brukar ringa till. Dom har hjälpt mig under processen.

Du berättade i filmen att du bestämde dig för att använda filmkameran lite som en sköld för att skärma av dina känslor, har det gjort att det dök upp många nya känslor nu när filmen är klar?
Ja, eftersom filmen hade premiär förra veckan, så har jag haft så fullt upp. Mitt privatliv har varit ett filmprojekt och jag var som i en bubbla. Det var precis ett år sen vi matchade på Tinder så jag har varit i bubblan i ett år och nu har jag kommit ut. Och nu måste jag hantera allt och det har varit svårare än jag trodde.

Känner du igen de känslorna från när du var utbränd?
Ja lite, som att jag stängt ut mina känslor under den här tiden. För det är fruktansvärda saker jag varit med om som jag inte upplevt förut. Att leva med en man som på kvällen skickar bilder på sig själv till andra kvinnor. Eller kanske som det visade sig på slutet, haft sex med andra medan vi var ett par.

Jag var själv på premiärvisningen och var lite förvånad över att Anders var på plats. Var du själv säker på att han skulle vilja vara med?
Jag blev också förvånad! Vår relation tog slut vid nyår, men jag kände att det var smart att behålla honom som vän för filmens skull, vi är ju två huvudkaraktärer. Även om det har varit ganska jobbigt att hålla kontakten. Men att han kom på premiären var förvånande.

Det var modigt av honom…
Modigt? Jag tror inte det var modigt. Det är nog mest att han vill synas. Jag tror att han lever lite i en annan värld. Att han tycker det är häftigt att se sig själv på en affisch.  För mig spelade det inte någon roll om han kom eller inte. Men han kom dit, med 200 av sina vänner! Är man stolt då kanske? Som att man gjort något bra för mänskligheten. Fortfarande vet jag inte vad han är för person, man överraskas varje dag. Han fortsätter skicka kärleksmeddelanden. Senast igår skrev han med stora bokstäver att han älskar mig. Men jag svarar inte på hans sms. Förut kunde jag tro på honom. Nu rinner orden han skriver bara av.

Har hela den här processen gjort dig mer eller mindre osäker?
Den har gjort mig mer säker och jag har lärt mig väldigt mycket om människor. Jag var nog ganska skyddad i den värld jag växt upp i. Som aktivist och med de värderingar som folk omkring mig har. Men här öppnades en värld där många inte tänker som jag. Det var ganska jobbigt också att få veta att människor inte är medvetna om vissa frågor. När jag träffade Anders så fick jag kliva in i en ny värld, och jag var osäker på om jag skulle vilja tillbringa tid med dessa människor. På många ställen jag var med honom kände jag mig väldigt obekväm.

Vad har du fått för reaktioner?
När jag själv varit med på samtal efter filmen har några kvinnor kommit fram och berättat att de varit med om liknande saker. Då har filmen varit som terapi. Och det gör mig både glad och ledsen att det finns fler Anders.

 

Inlagt juni 7, 2018 och handlar om:

Visa mig mer

Vi använder oss av cookies.

Jag accepterar