Vi reagerar på Spoken Word på Dramaten

En Reaktion om Poesin och Scenen

Föreställning: Dramaten& Spoken Word, 21 mars 2016, Lilla Scenen Dramaten. Regi och bearbetning Niklas Mesaros, producent Thora L Norgård, programansvarig Dramaten& Helena Seth.

Repertoar:
Niklas Mesaros, Det viktigaste ordet + Pressade blommor
Olivia Bergdahl, “Don Quijote” + Som en sjukdom ett beroende
Nina Rashid, Medusa + Kvinnan som kunde tala med blattar
Rojda Sekersöz, Mitt hjärta i din hand och jag sa låt det stå + En fråga om tacksamhet
Cleo och Julia Frej, Fatta + Gå på Salong
Oskar Hanska, Först hämtade dom + Det är biologiskt
Ana Gil de Melo, David Book, Eric Stern, Sanna Sundqvist, delar ut Liv Strömqvist tänker på dig
DJ Ney Ney – Vanessa Marko

Oskar, Olivia och Niklas har alla blivit svenska mästare i Poetry Slam. Nina och Rojda är medlemmar i kollektivet Revolution Poetry som gjorde fullsatta arrangemang runtom i Sverige under 2015.

Ordälskarna Kassandra Smith och Linda Waxin reagerar:

K: Tänkte så här när vi vandrade ut i den råa kvällsluften: Va vad det där? Är det spoken word? Vad är liksom spoken word? Vad kvalar in liksom.

Tänkte du på det alls? Hakade du upp dig vid formen?

L: Jag tänkte inte ens det! Mina emotionella och intellektuella cachedrives var helt överfulla av intryck, ingenting formulerades, inte ens basala frågor som den

Hakade inte upp mig vid formen men mängden bra ordorgier gjorde att stora delar försvann för mig

K: Jag gillar att det kändes så anarkistiskt . Vi gör vad vi vill. Blandar teater, poesi, musik. Vi kallar det spoken word.
Vad har de på scenen gemensamt med varandra? Att de lever och har växt upp här
Och att de kämpar.
Med var dag. Dåtid och nutid. Identitet, makt , genus, jämställdhet, kärlek

L: Ja, det var ett pärlband av överraskningar, men alla kändes äkta, verkligen djupt personliga för de som skrivit dem

K: Det spännande va att jag inte kände mig dränkt när vi gick. Det måste varit kraften i ilskan och anslaget som var så oförställt.
Tänkte du på att detta bara skulle hända en gång?

L: När vi satt där? Nä

En äkthet och ren energi kanske är lättare att skapa när det bara är en gång?

Tänkte på det du sa om anarki som mäktig form. Jag hade velat stanna lite längre i varje känsla, i varje oförställd personlig historia, nu krockade de med varandra, det var coolt, men förtog också varandra

Hur kände du?

K: Jag älskar det upplägget – att det va en one hit wonder. Men jag håller med om att pauserna kunde varit tydligare. Kanske var DJ:n överflödig eller motflödig på det sättet. Man var liksom överstimulerad. Ingen andning.
Som ett Facebookflöde

L: Ja exakt som en feed, på gott och ont

K: word

Ibland undrar jag om det är så att andras problematiserande och ilska ger en en falsk känsla av att någonting är löst. Och att det egentligen gör en apatisk. Som en falsk tröst
Eller är all tröst falsk?
Skit samma

L: Åh tröst, det svåraste av allt, ja all tröst är falsk, du invaggas i en känsla för en stund att det kommer bli bra, det kan bli bra. Det är falskt, men vi skulle inte överleva utan.

Och ja, jag har inte tänkt så, men jag håller med. Du lyssnar på andras ilska och känner att du själv gjort ngt, men det har du ju fan inte. Men kanske kanske har du samlat på dig lite av deras mod? Tänker jag?

Vilket ”inslag” kändes mest för dig?

K: Det första. Jag vill säga att jag tyckte bäst om någon av tjejernas. Men så va det inte. Jag älskade stycket om att vara Välkommen som Niklas Mesaros framförde. Det slog an någonting som jag sörjer. Den nyfikenheten man som barn har för det nya och okända och som i ramen av vuxenhet tvingas in i en ny form full av skepsism. Alla som röstar på SD va en gång ett sådant barn som ville lära sig säga Välkommen på 600 språk.

Du gillade Oskar Hanska bäst eller?
Eller ”gillade”
men blev mest berörd?
han blödde ju ur pannan

L: Hans ord och framförande var ett megaslag i magen och tanken, jag blev mest imponerad av honom, lite blown away

Men jag kände mest när Cleo och Julia uppträdde tillsammans
För att jag tänker på mycket på övergrepp personligen just nu

K: förstår
var det någon speciell rad eller några ord?
Fatta- sjöng de va?

L: Det var hela anslaget, var skammen landar, vems ansvaret är. INGENTING ÄR SOM DET SKA, DET ÄR LITE MER ÄN JAG KAN TA. Det klädde mina känslor i ord. Dessutom var det ”arga” i Cleos ord och det ”sköra” i Julias sång så målande rättvisande i sig

K: Ingenting är som det ska med något

L: Det kan sammanfatta alla budskap på scenen igår

K: Det är omtumlande att leva i en tid där det är helt vedertaget att världen är upp och ner
Det finns inte ens en diskussion om det. Det bara är så.
Som den där nya emojin som ler upp och ner
Den heter tom: upside down face på emojipedia

L: Ja, den ja, ett så bra tillskott i vardagen, den uppochnedvända

Där blir en kväll som igår ändå bränsle, för en stund, ilskan som kommer fram så bra i spoken word behöver jag

K: man borde döpa om spoken word till ” rants”
att det ska va positivt att rant
om vad man vill

L: vi behöver alla orden som klär att ingenting är som det ska

Visa mig mer

Vi använder oss av cookies.

Jag accepterar