Vi reagerar på Early Art Session med Sara Paborn och Daniel Westin Quartet

En Reaktion om Musiken och Poesin

Early Art startades 2014 av Sofia Hellsten och Elin Torstensson med ambitionen att sänka trösklarna till kulturupplevelser i vardagen. En gång i månaden arrangerar de konstupplevelser över frukost. Den här gången gjordes sessionen i samarbete med Bilda med frukost från Deli & Wine by Carotte. Upplevelsen stod poeten Sara Paborn och delar av Daniel Westin Quartet för, rummet var St Johannes Kyrka.

Below Beneath rekommenderar er att hålla koll på Early Arts sessions framöver.

L: God morgon fick just en ny innebörd.

K: Ja oj. En högre form av meditation.

L: Verkligen. Det här kommer låta väldigt religiöst men det var en perfekt treenighet.

K: Tycker att man kan prata om religiösa upplevelser utan att det behöver vara relaterat till en tro. Som en metafor för att beröras på djupet.

L: Sant. Av kyrkorummet, musiken och poesin.

K: För mig var det här definitivt en sådan. Förlösande. Tårarna bara rann plötsligt, omöjliga att hejda. Det var väldigt skönt.

L: Och visst gjorde platsen att det kändes ok?

K: Onekligen. Vi sa när vi gick ut att man ska inte underskatta kyrkorummet som rum. Det är en magisk plats. Akustik, känsla, lugn…

L: Omslutande. Kyrkoherden gjorde också en fin inledning som avväpnade. Han pratade om rummet som en plats som kan hjälpa en att hitta det bästa i sig, och en plats att känna sin smärta på.

K: Det stämmer så väl. Det finns en tröst i det där rummet. Kanske låter högtravande, men det finns ingen känsla av exkludering eller uteslutande. Bara värme.

L: Något att ta vara på oftare.

K: Det underströks också av Sara Paborns texter.

L: Ja. Många utesluter sig själva från kyrkorummet på grund av tro eller icke-tro.

K: Fler borde vara i kyrkorummet helt enkelt. Tror att det skulle ge lugn och perspektiv för många. Bara att vara där.

L: Ja! Berätta hur du tänkte med texterna.

K: De blev också någon typ av tröst i sin ganska enkla redogörelse för relationer och vår roll i livet, för de vi umgås med och de som kommer sedan. Hennes texter byggde på bara några sekunder en självkänsla och ett lugn i att räcka till som människa.

L: ”Kan man lära sig ett sätt att finnas på”

K: Ja… Jag gled lite in och ut ur texterna, in och ut ur musiken i bakgrunden. Det var ett fantastiskt sätt att framföra både musik och poesi på.

L: Verkligen! Pianot! Pianisten!

K: Ah. Magi.

L: Där började det meditativa, det gick rakt in i själen.

K: Ja, rakt in. Det är inte ofta det händer.

L: Nej, han var så inlevelsefull. Det smittade, utöver att det var vackert vackert.

K: Berätta hur du kände för Saras texter.

L: De var väldigt enkla och självklara på det allra bästa sättet, jag tror att alla där inne kände sig träffade och tröstade. ”De som älskar är alltid heligare än de älskade / de som älskar har alltid rätt”. Så allmängiltigt men ändå så starkt och viktigt?

K: Verkligen. ”Vi som sprakar och lyser nu / det ligger gnistor i våra spår / Minnet av våra mödor / ska täcka marken där andra snart går”.

L: Ja, och ”De som utsätter sig har inte tappat tron”.

K: Det är så lätt att relatera till sig själv och sin situation, tror som du skrev att alla kan hitta sin tolkning och tröst utifrån sig och sitt. Det är stort att kunna förmedla det med några få ord.

L: Det var som en väldigt vacker uppmuntran att fortsätta våga, fortsätta älska, fortsätta leva.

K: Sara har en app som heter Poesi på G, där kända svenskar läser hennes dikter. Har inte lyssnat men kommer definitivt. Mycket troligt att det blir min meditation mellan möten…

L: Fint. Och leta upp musiken av Daniel Westin Quartet.

K: Ja, det är alternativ-meditationen:)

L: Väljer ett slutord ur Saras diktsamling Vilken tur att vi träffades innan vi dog. Hon har formulerat detta: ”Det du en gång burit väger du”. Tungt.

K: Tungt och starkt.

Daniel Westin
Från morgonens Early Art-session
Early Art
Inlagt oktober 7, 2015

Visa mig mer

Vi använder oss av cookies.

Jag accepterar