Föreställning: D’après une histoire vraie, av Christian Rizzo. Två föreställningar visas på Dansens hus, den 4e och 5e februari. Föreställningen har turnerat under flera år.

Fransmannen Christian Rizzo (koreograf, bildkonstnär och modedesigner, känd för sina dansverk, operaföreställningar, installationer och utställningar) har i föreställningen D’après une histoire vraie (Efter en sann historia) inspirerats av en grupp män i Istanbul som under en kort stund ger järnet i en turkisk folkdans. I Rizzos uppsättning dansar åtta män barfota i en timma,  två slagverkare kompar. Christian Rizzo låter sin egen moderna dansstil influeras av hundratals år gamla folkdanser .

K: Igår var vi på dans! Vad känner du så här dagen efter?

L: Liggsugen

K: Haha!

L: Gör inte du??

K: Det var onekligen rätt hett.

L: Vi skulle kunna vara fina i kanten och linda in det, sätta det i ett större sammanhang, men min absolut tydligaste känsla var: sprakande sensuellt.

K: Ja det är helt sant. Jag tänkte på att ofta när jag ser på dans tittar jag på dansare i meningen att de avmänskligfieras (är det ett ord?). Här var de så mycket människor, de var sina egna karaktärer och det var tydliga berättelser, så mycket relation: vad är vänskap, när blir det kärlek, spänning, erotik? Det var många lågmälda perioder men allt var ändå så laddat.

L: Ja verkligen så! Och allt det med bara män. Män i grupp. Det var så himla fint och hoppfullt att bli påmind om att män i grupp kan skapa de vackraste av saker.

K: De gestaltade styrka, svaghet, skörhet, utsatthet, makt, kärlek, sex – allt genom rörelser som ibland knappt var dans; mer lågmälda uttryck av hela känslospektrat. Det var fascinerande. Det gick väldigt mycket tankar genom huvudet, funderingar på just relationer – vilka man väljer, hur det går till, vad det är som skapar vänskap, när man blir utstött och när man själv väljer att lämna. Så skickligt.

L: Ja, det var starkt på alla plan: känslomässigt, estetiskt och hantverksmässigt. En av tankarna som återkom till mig var manlig närhet, eller intimitet, hur lite svenska män har det i sin vardag? Någon sa till mig häromveckan att det som finns att tillgå är brottning eller kampsport, eller hockeytacklingar. Manlig intimitet borde vi importera, för männens skull, och därmed allas, tror du inte?

K: Jo definitivt. Det var himla fint att se. Skulle göra gott på alla plan. Nu går den här föreställningen bara att se i kväll också på dansens hus, men jag tror att den turnerar. Vi skickar dit alla män tycker jag. Och alla kvinnor för den delen.

L: Ja så mycket skönhet, känslor och trummor på en scen, håll koll på Rizzo, detta gick verkligen både below och beneath både murar och garder.