Vi reagerar på Medea

Föreställning: Medea i regi av Stefan Larsson, musik av Daniel Börtz, text Euripides svensk tolkning av Agneta Pleijel och Jan Stolpe. Åtta föreställningar visas på Kungliga Operan i januari/februari 2016, den 13e februari livesänds föreställningen dessutom på bio.

Medea är en tragedi från 431 före Kristus. Pjäsen – som hade premiär första gången vid Dionysiafestivalen samma år – har haft en framträdande plats i Europas litteraturkanon sedan romarna återupptäckte den under första århundradet efter Kristus, med många efterbildningar och vitt skilda tolkningar.

L: Nu har vi sovit på gårdagens upplevelse, vad känner du nu?

K: Jag har en dubbel känsla i mig. Å ena sidan är jag fylld av starka känslor som väcktes i och med föreställningens politiska aktualitet – både i det feministiska anslaget och framför allt i aktualiseringen av flyktingfrågan – men även av Medeas svulstiga hämndbegär och obevekliga blodtörst. Å andra sidan är jag mindre känslofylld än jag tycker att jag borde vara, med tanke på allt ovan. Jag är en ovan operabesökare och tror att det kräver sin tid att hitta fram till hur just det känns i mig. Men jag tror också det är något i föreställningen som håller känslorna tillbaka. Hur känner du?

L: Ja, bra beskrivet. Igår när jag kom hem började vi skriva men var lite för trötta, då var det första jag skrev att jag kände mig lite tom, att jag hade velat dras med mer. Samtidigt var det några sekvenser som var riktigt, riktigt starka, de har växt i mig under natten. Men som helhet håller jag med, varför kände jag inte mer? När historien, aktualiteterna du nämner och huvudrollsinnehaverskan alla var så kraftfulla?

K: Funderar över samma. Anslaget var starkt tycker jag – med pojkarna bakom en transparent plastridå och projicerade vågor (tänkte som säkert många andra i publiken på pojken Alan). Även kören – som jag hade velat höra mer av – var stark i både koreografi och sånginspel i början. Men kanske att allt det minimalistiska: kostymen, koreografin, scenografin, och även musiken som var ganska monoton, blev lite för mycket? Det kändes som att känslosvallet planades ut.

L: Mm, så kan det vara. En iakttagelse som dyker upp hos mig är, ”är det jag?”, ”är det något fel på mig som inte drogs med mer?”, dumt men intressant, så kan nog många känna ofta inför kulturupplevelser, tror du inte? Men som sagt, det var ett par tillfällen då det avskalade slog till med fasansfull kraft i första akten, jag vill prata om dem! Men kanske ska vi förklara storyn i korta ordalag först? Vad väckte Medeas vrede?

K: Jo, Medea hade lämnat hela sin familj för kärleken till en man: Jason. De hade gift sig och Medea hade hjälpt Jason genom en massa utmaningar. När operan börjar får man veta att Jason valt att lämna Medea för att gifta om sig med kungen av Korints dotter. Kungen bestämmer att Medea ska landsförvisas tillsammans med hennes och Jasons två söner, för att han är rädd att Medea ska skada hans dotter. Medea är förintad av sorg, ilska och förödmjukelse av Jasons svek.

L: Exakt. Ensam, sviken i ett nytt land utan vänner, familj eller medel.

K: Precis. Berätta om de tillfällen då du blev känsloknockad i första akten!

L: Jo! Det var just två tillfällen då kören tog plats då jag rös till, det första när de #backademedea i hennes längtan efter HÄMND, ”Nu vänder de heliga floderna och rinner upp för bergen”. Det andra och allra starkaste var när alla operasångerskor gick fram till scenkanten, stirrade in i publikens samvete och sjöng till var och en av premiärgästerna att de som inte öppnade sina hjärtan för flyktingar skulle drabbas av samma öde: ”Av bördor är nog ingen större än den att förlora sitt hemland”; ”Både hjärtan och gränser spärras med bommar”. Du utbrast viskande – är Stefan Löfven här?!

K: Haha ja. Det var väldigt starkt och kändes som ett uppenbart ställningstagande i debatten. Samtidigt visade det rätt och slätt på hur historiskt obundet människors flykt är. Det har varit så i alla tider och är fruktansvärt var man än kommer ifrån och vem man än är. Det var ett rent konstaterande vilket gjorde det extra starkt.

Vi måste väl även nämna en generell känslobärare i Emma Vetter – huvudrollsinnehaverskan som spelar Medea med den äran. Sån himla pondus! Hon lyckades skapa något slags mänsklighet i hela den omänskliga karaktär som Medea också är.

Urpremiär av Daniel Börtz nyskrivna opera Medea 2016 Kungliga Operan. I rollen som Medea Emma Vetter.

L: Ja wow! Vilken power! Hennes mimik! Ja, och så sången då, hehe. Det är på sätt och vis något grundläggande feministiskt med opera, operasångerskor är och har alltid varit kvinnor med pondus och med rätt att ta utrymme, är det inte så?

K: Jo det är sant. Har inte tänkt på det innan men det stämmer verkligen. Det förstärktes nog särskilt här också, där både Jason och kungen har något slags blandning av överdriven machopotens och undergivenhet i sina karaktärer. Bra rolltolkningar av dem båda tycker jag!

Jag tänkte också på det här med texten – allt var på svenska och det fanns dessutom en digital textremsa i övre kanten av ridån. Vi hade där vi satt lite svårt att undvika den, vilket ibland störde koncentrationen. Men samtidigt slogs jag av att det var så rakt och tydligt språk. Lätt för alla att förstå och inte på något sätt exkluderande eller ”bara för några”, som kanske opera kan ha rykte om sig att vara ibland. Eller vad tycker du?

L: Ja sant! Det förtog dock glamouren lite, från en som gillar italienska och många klädbyten… :)

K: Hehe ja det var inte direkt den sortens opera.

L: Det var sammanfattningsvis en väldigt svensk opera kanske man kan säga. Passivt aggressiv, politisk, avskalad, visuellt modest, och ett skickligt hantverk på alla sätt.

Men Daniel Börtz, kompositören, var en energiinjektion under applåderna! Så glad! Hans utlevda glädje var inte typisk svensk.

K: Ja, det var fint när han kom upp på scen, vände sig mot ensemblen och höjde båda armarna i en segergest i luften. Härligt!

Jag kan hålla med i din slutsats – Kungliga Operans Medea är värd och viktig för många att se pga sin aktualitet. Och för Emma Vetters power-rolltolkning! Även för en del annat, men man ska inte vänta sig svulst och känslofloder. Det här ger något annat.

L: Yes, jag blev inte blown away men jag fick med mig minnen, tankar och frågor att suga på länge. Och repliker som ”Jag vill inte ha ett välstånd som kränker min själ”, bara den frasen räcker egentligen.

Urpremiär av Daniel Börtz nyskrivna opera Medea 2016 Kungliga Operan. I rollen som Medea Emma Vetter.
I rollen som barnens vårdare Susann Végh.

 

I rollen som Jason, Karl-Magnus Fredriksson.

Visa mig mer

Vi använder oss av cookies.

Jag accepterar