Om frihet, sorg och krigarinstinkt med dansaren Jennifer Pacaanas

Inlagt i Bakom kulisserna inom Livet och Musiken och Scenen

Du har ju turnérat med M.I.A sedan i våras nu, vilka känslor väcker den här showen hos dig?

M.I.A:s musik är speciell. Den handlar väldigt mycket om politik och hur det är runt om i världen. Hur systemen vi har byggt upp förstör oss människor. Musiken hon skapar har alltid en betydelse. Och många av hennes låtar, de är inte bara en låt eller en bra beat. Showen för mig är väldigt powerful att göra, mycket för att den är så viktigt för henne.

Sen är M.I.A. också min barndom. Paperplanes, låten som vi avslutar varje show med, är min uppväxt. Sjukt nog är det först nu som jag lyssnar på texten men för mig är den låten bara frihet. Och det är så det känns när vi avslutar med den låten. Frihet. Jag är klar. Det är världens jobbigaste show att göra för den är så intensiv och jag och Keisha (von Arnold) är med på scenen 85 procent av tiden. Så när man får avsluta med den, det är min befrielse. Då är det sista ruschen och jag kan jag ta i hur mycket som helst. Jag kan jag ta in publiken. Varje gång är det underbart.

Vilka känslor har du som dansare lättast för att uttrycka?

Det är verkligen de två enklaste grejerna. Krigarinstinkten har jag så lätt för. Det är den som många sett mig för. Det är köttaren, krigaren som står på scenen. Hon som sprider energi. Den energifyllda glädjen. Sen är jag bra på den sorgsna sidan. Jag gillar väldigt mycket när det blir sorgligt. Jag är väldigt emotionell.

Alla människor har varit med om sorg. Känslorna har vi gemensamt. Alla fattar vad ledsen är. Och jag har varit med om mycket i mitt liv som jag kan lägga in i det. Och då känns det äkta. Och glädje och kämparinstinkt, det blir äkta. Och sorgsenhet och det som har varit, blir också äkta för mig. Att vara rolig och sånt där det är jag inte lika bra på.

Mitt namn har varit köttaren, krigaren. Jag får inte höra av andra att Jennifer, du är så himlans bra. Det är inte det folk säger till mig. Du är en naturbegåvning, det är inte det jag har hört. Du är den som köttar. Om jag hade valt att bli en MMA-fighter så hade jag nog blivit väldigt bra på det med.

 

Foto av: Adrian Cunha

 

Var kommer din krigarinstinkt ifrån?

När jag var yngre hade jag jättemycket problem. Dels var mina föräldrar ett problem. Allt var väldigt instabilt. Min pappa var kriminell men aldrig våldsam. Men sen träffade min mamma en annan person och han var våldsam. Det var massa problem. Våld. Och jag var tvungen att flytta runt. Jag har bott i tre olika fosterfamiljer och på lika många behandlingshem och jag har inte haft någon trygg uppväxt bland vuxna. Men jag ville alltid vara bra på något så jag blev den struligaste till slut. Jag var den bråkigaste. Avstängd från skolan. Flyttades hit och dit. Jag var bara en katastrof.

Sen upptäckte jag dansen. Jag tror jag gick i, hur gammal är man när man ska börjar 8:an? 13. Det fanns en danslärare som hette Sandra Bredberg som jobbade på en dyr dansskola inne i stan. Det kostade tusen nånting för en klass. Men då anordnade fritidsgården en grej så att man fick åka dit med buss varje onsdag. Man åkte in och hade en klass med henne och så åkte man hem igen. Och när jag började där så visade det sig att jag var bra på att dansa. Och för mig att vara bra på något som inte var att slå sönder något eller göra någon annan illa – helt plötsligt var jag bra på något som inte gjorde någon annan illa. Och det var det enda jag hade. Jag hade ingenting att förlora, det var väl därför jag bråkade konstant. Men när jag fick dansen fick jag något att förlora. Och allt ändrades.

Jag krigade nog bara för att det var det enda jag kunde göra när jag var liten.

 

img_6351

Vad inspirerar dig?

Jag brukar inte nörda på dansvideos. Men jag blir inspirerad av modern dans. Som L.A.C., det svenska danskollektivet. Deras saker är inte så självklara och jag gillar att få tänka själv. De tycker jag är fantastiska. Och Parris Goebel, en koreograf från Nya Zeeland. Hon gör koreografier för Ariana Grande och Justin Bieber. Hon gör mycket rolig dans.

Men jag har också så fruktansvärt stor respekt för alla som finns runt omkring. Som i crewet runt M.I.A. Alla som riggar, bygger, fixar. Man får inte glömma att utan en annan person funkar inte hela grejen.

 

 

Inlagt september 12, 2017 och handlar om:

Visa mig mer

Vi använder oss av cookies.

Jag accepterar