Je wish I was Gloria

En Reaktion om Livet och Skärmen

Film: Gloria från 2013, av Sebastian Lelio

Har du välvd sammet där det en gång bodde ett solbränt lår?

Har du elefantens evighetshy på samma fläck på kinden där det blöta en gång kom från” den andres” hungriga mun?

Varför värderas du utifrån premisser som är högst ärftliga? Som i sin allra renaste form handlar om en föränderlig massa, som faktiskt har utvecklats så långt att den idémässigt är längre fram och mer utvecklad än dess tidigare föregångare?

Jag hatar dig, åldrandet. Jag hatar dig för att jag ska och för att jag aldrig lärt mig eller sett någonting annat. Jag hatar dig för att det finns ett likamedtecken mellan dig och intet och ensamheten och lättuggade mjölade grönsaker och kex. Puddriga, ruggiga kex. Billiga, beiga, klassiska kex. Vi kan säga Mariekex. Vi kan säga något annat kex.

Jag förstod inte ens hur få mina äldre kvinnoidoler var, förrän jag fann en ny. Jag förstod inte min systers väninnas obligatoriska årliga resa till Turkiet. Jag förstod kanske inte alltid min mammas humor. Jag bara fanns och hatade åldrandet precis lika mycket som du, fast tyst, eftersom ageism inte riktigt är min stil. Det var en vanlig dag när konstskolan i Stockholm nästan brann ner och minst ett barn föddes i innerstan och folk i Nordkorea hade det riktigt jobbigt, som jag för första gången i mitt kvinnoliv längtade efter att vara mer färdig och bakad och skruvad och slipad och ihopmosad än nu. Som jag längtade efter friheten i att bli äldre.

Den som med kraft kastade upp mina ögonlock för äldrefriheten, heter Gloria. Eller för att vara mer korrekt – så heter karaktären från filmen med samma namn: Gloria.

Je suis Gloria. Eller mer: Je wish I was Gloria. Det sätt som Sebastian Lelio porträtterar en vuxens kvinnas liv, längtan och libido i denna helt unika film från 2013, gör att jag vågar längta framåt. Kan det vara en slump att Lelio är född den 8e mars? Gloria älskar passionerat med en man med en kexfärgad waist trainer (ungefär en sådan som Kim Kardashian har), en man som har en överanknytning till sina vuxna döttrar. Hon älskar och såras, hämnas och reser sig i paljetter. Hon röker braj och gråter och ångrar sig. Hon skjuter paint ball. Hon får mig att inse att rädslan för åldrandet inte primärt ligger i hudens nya vägskäl på kroppskartan, utan än mer i fördomen om själens avstannande. Jag vill så gärna be någon dra åt helvete när jag är 60+. Jag vill ta in på hotell med en halvt okänd. Jag vill flabba åt min egen vårdslöshet. Och det kapitalet som friheten är, som är så mycket mer värd än ungdomlighetens cellers bojor.

Jag vill fira den friheten. Jag vill sätta mig öga mot öga och skåla mot den. (I dessa tider är det ju en ynnest att bli ett år äldre.)

When in doubt – tänk på Gloria.

 

Tips! Mer på samma tema på SVT play.

Inlagt september 27, 2016 och handlar om:

Visa mig mer

Vi använder oss av cookies.

Jag accepterar