Förrädisk gemenskap i Kukkojärvi

//Below Beneaths bokcirkel har träffats ännu en gång för att diskutera romanen Vi for upp med mor av Karin Smirnoff. Boken är en uppföljare till Smirnoffs debutroman Jag for ner till Bror.//

Lena: Jag har ju läst båda nu och tyckte de var superbra, och bok nummer två var ju verkligen lika bra som den första.

Linnea: Ja jag var nästan lite nervös för det för jag tyckte den första var så himla bra, så jag tänkte, kommer den här kunna vara lika bra? Men jag tyckte verkligen den höll samma nivå. Nu var det en lite tydligare story, som var jättespännande. Med Bror som fastnade i den sektliknande gemenskapen och Jana som ville få honom därifrån.

Lena: Ja och det kändes realistiskt, man tänkte att sådär skulle det verkligen kunna bli.

Ann: Jag var också lite tveksam och tänkte att den aldrig kan vara lika bra som första, gud vad jag tyckte om den. Men rätt så direkt så sögs jag in i den här med och kända bara wow. Det här håller verkligen samma klass.

Erika: Verkligen.

Ann: Jag fick också känslan av att huvudkaraktären är lite som Lisbeth Salander i denna. En hjältinna som liksom klarade av allt.

Linnea: Ja verkligen en stark karaktär.

Erika: Jag tyckte också den var superbra. Jag tänkte mycket på hur många sånna här deppiga samhällen det finns ute i landet. Som till exempel Knutby. Att det liksom finns sånna här sektliknande samhällen på riktigt. Det är deppigt, men väldigt bra skildrat i boken.

Linnea: Ja hon är väldigt bra på att beskriva vidriga karaktärer, som man själv nästan blir rädd för.

Erika: Jag läste någon intervju där hon berättade att hon hämtar från vad hon själv upplevt eller vad andra berättat att de varit med om. Så det kommer från det verkliga livet, det finns elände att ta av. Som de här männen som utnyttjar sina maktpositioner och slår sina kvinnor.

Ann: Ja precis, och kommer undan med det.

Linnea: Ja det är läskigt med den tystnadskultur som beskrivs. Hur ingen vill lägga sig i.

Erika: Man tänker att det borde finnas någon instans i samhället som fångar upp det där.

Ann: Jana försöker ju bryta igenom lite, när hon som lärare vill uppmuntra barnens skapande, men då ses det som djävulens verk.

Linnea: Jag tyckte det var väldigt fint skildrat när hon jobbade som lärare och försökte få eleverna att tänka lite fritt och utanför religionen, och att hon faktiskt lyckades till viss del.

Erika: Ja och vad som kom fram då, när de började tänkte fritt…

Ann: Det kanske blir något spår som blir kvar hos dem.

Lena: Det var intressant att Jana och Brors mamma ändå hade brutit sig ur gemenskapen. Jana hade ju ett sånt hat mot sin mamma, som man kan säga nästan lät dem bli torterade där i första boken. Men här fick man någon slags förklaring till det.

Ann: Ja det hängde ihop väldigt fint. Att man fick små glimtar av hur det varit för henne som skapande lite förståelse.

Linnea: Verkligen, de fick man inte ta del av i första boken. Det var fint att mamman fick någon slags upprättelse.

Lena: Ja hon måste varit väldigt stark som lyckades ta sig därifrån.

Linnea: Jag tycker också precis som i första boken att det är så fint språk. Hela tiden tänkte jag på hur det var smarta formuleringar och snyggt språk som man verkligen fastnar i.

Erika: Ja det är kul att hon behållit sitt språk och fått behålla sin dialekt i språket. Det blir något av en styrka att hon verkligen fått hållas, även om det inte alltid är ”korrekt”.

Linnea: Det blir som en egen stil. Det känns som att man skulle känna igen det även om man inte visste att det var hon. Som musik när man verkligen kan höra direkt att det är en viss artist.

Ann: Ja jag gillar det med. Men jag kan tänka mig att vissa stör sig på det. Jag är med i facebookgruppen ”Tala om böcker”. Där är det många som tipsar om boken, de flesta är väldigt positiva men så är det ändå några som stör sig på just språket.

Lena: Sen kanske det är skillnad på om man lyssnar eller läser.

Ann: Ja jag lyssnade på första och läste andra, men jag tyckte nog inte det gjorde någon större skillnad.

Erika: Ja jag har gjort lite både och med denna bok, jag gillade stämningen i det inlästa, men det var också kul att se språket skrivet.

Linnea: Vad tyckte ni om slutet då? Jag blev ganska chockad!

Erika: Vilken cliffhanger! Men vi vet ju i alla fall att det kommer en tredje bok…

Lena: Ja det blir väldigt spännande att läsa nästa bok med!

Inlagt juli 4, 2019

Visa mig mer

Vi använder oss av cookies.

Jag accepterar