//Below Beneaths bokcirkel har träffats ännu en gång för att diskutera romanen Kurtisanen av Anna Laestadius Larsson. Boken är en fristående uppföljare till böckerna Barnbruden, Pottungen och Räfvhonan. Kurtisanen handlar om Beata Charlotta Eckerman som var skådespelerska, kurtisan och även spion under 1700-talets andra hälft.//
Kim: Har ni läst de andra böckerna av författaren?
Linnea: Nej, jag har inte läst någon, men jag har ju hört dig tipsa om dem.
Kim: Ja det var Erika som tipsade mig.
Erika: Jag har tipsat ALLA om de där böckerna!
Kim: Ja de är så himla bra alltså. Eller jag tänker att dem är bra researchade. Nu har väl inte jag sådär jättebra koll på 1700-talet, men när man googlar upp allting efteråt för att ta reda på hur det låg till med karaktärerna, så tycker jag att det stämmer ganska bra. Ja riktigt bra tycker jag!
Erika: Ja, jag minns när jag läste Barnbruden-trilogin att det kändes som att det var mina tjejkompisar. Jag blev så engagerad i ödena och ville verkligen att det skulle gå bra för dem.
Kim: Ja och de blev så levande liksom. Men jag tänkte på det att det var lite roligt också, för oss som läst de andra böckerna alltså, att det var lite blänkare till de andra böckerna i Kurtisanen. Det var roligt!
Lena: Hon återknöt liksom.
Kim: Ja att hon såg den här pottungen bland annat.
Linnea: Men utspelar sig de andra böckerna under samma tid?
Alla: Ja.
Erika: Du har något att se fram emot!
Linnea: Okej jag går härifrån och läser istället. Nej men jag tyckte den var jättebra. Och kul med det historiska. Även om man inte är så insatt i 1700-talshistoria så är det ju mycket namn man känner igen. Där kom von Fersen liksom och där kom Marie-Antoinette liksom.
Kim: Hur många läste boken fysiskt och hur många läste med öronen?
Alla: Vi lyssnade.
Lena: Det är första gången alla lyssnat.
Kim: Jag tyckte att den passade som ljudbok.
Linnea: Ja det blev nästan lite radioföljetong med de här historieinslagen. Den var väldigt spännande att lyssna på.
Johanna: Den är ju väldigt snaskig också så man vill gärna lyssna ett kapitel till. Man vill veta vad som händer.
Erika: Men också lite snuskig!
Johanna: Och jag blev så arg! På vissa ställen.
Linnea: På vissa män.
Johanna: Och på vissa kvinnor.
Kim: Ja och den där Charlotta Slottsberg! Man blev så arg.
Johanna: Och hennes mamma! Vem gör så?
Kim: Någonting som jag tyckte var roligt var att den anspelade lite på metoorörelsen. När hon skrev om den nystartade akademien som var förtjust i att klämma kvinnor på bakdelarna. Det var lite roligt.
Linnea: Och det fortsätter ända fram tills idag.
Lena: Jag tyckte att den var lite ojämn dock. Jag vet inte om det berodde på att jag lyssnade på en tredjedel först. Sen gjorde jag ett uppehåll på några dagar och sen fortsatte jag att lyssna. Vissa partier var riktigt bra och sen tyckte jag att vissa partier var skrivna som efter en mall. Men sen blev det väldigt bra igen. Jag vet inte om man ska jämföra med de tidigare böckerna men där uppfattade jag det inte på det här viset. Det kändes som att det här var mer som att hon skulle göra en ny bok efter samma modell men klämma in lite mer information.
Erika: Jag kände mig lite besviken i början för att det var lite för mycket respektlöst skildrade sexscener mot kvinnorna. Det var lite för snaskigt skildrat eftersom det faktiskt handlar om prostitution. Då kände jag mig besviken efter den respekten hon visat mot karaktärerna i de första tre böckerna. Men sen tyckte jag det tog sig. De explicita och gottiga scenerna tonades ner en bit in i boken, eftersom de inte var så härliga med tanke på vad det handlade om. Och sen så var det mer kvinnokämpen, den starka kvinnan, som kom fram.
Kim: Jag tänker att det var ett narrativt grepp. Efter att Beata Charlotta träffade Olympe de Gouges, som var en kvinnosakskvinna i någon mån förändrades sättet att skildra sexscenerna.
Linnea: Och det kanske var lite tanken att det skulle skildras så. Att hon fick lite mer självkänsla och insikt.
Lena: Och Olympe fanns ju i verkligheten med.
Linnea: Ja och det var ju häftigt med. Att hon var så före sin tid. Jag tänkte mycket på hur jobbigt det måste ha varit att vara kvinna på den tiden. Att vara beroende av en man hela tiden. Det handlade ju bara om att hon behövde hitta en ny man som försörjde henne igen och igen.
Erika: Och den här rävsaxen att hon inte kunde ta ett vanligt jobb heller, för det kunde hon ju inte. Utan det var äktenskap eller att vara mätress som gällde.
Lena: Innehållet i den här boken hade ju nästan räckt till tre böcker.
Linnea: Ja det var vissa delar som blev väldigt korta.
Lena: Och det är ganska häftigt det också. Men jag kan inte säga att det ena är bättre än det andra. Men det var ett effektivt språk för att driva historien framåt.
Linnea: Och lite kul att det är hela hennes liv som skildras och att man får vara med till slutet.
Lena: Sen tyckte jag skildringen av spinnhuset var jätteintressant. Hur man bara stoppade in kvinnor där. Och det bara fortsatte ju, i hundra år.
Linnea: Jag tyckte det var roligt med Stockholmsbeskrivningen. Och att alla hade råd att bo i innerstan.
Erika: Stockholm var väl i princip bara innerstan? Och det var väl inte så många som bodde här då.
Johanna: Men jag tycker att det var mycket mindre hopp i den här boken mot de andra böckerna. I de tidigare böckerna fanns det ett starkare systerskap. Här kändes det inte lika hoppfullt.
Lena: Men jag håller med dig. Det var verkligen nattsvart. Så otroligt utsatt och ingen att luta sig mot.
Johanna: Och hur hårt hon än jobbade så hamnade hennes lillasyster i samma äckliga gubbes händer.
Kim: Ja man kan verkligen inte föreställa sig hur det var. Jag som är så rädd för bakterier och så. Jag hade inte överlevt en dag. Det var så mycket löss i perukerna och maskar i avföringen och usch.
Johanna: Svårt att äta efter det.
Kim: Var det något som var ljust i boken?
Erika: Att hon åkte på bildningsresa.
Linnea: Ja att hon fick se världen. Det kan inte ha varit så vanligt om man inte var kunglig.
Lena: Eller man.
Kim: Nej men det var mörkt igen.
//Nästa gång läser vi Vi for upp med mor av Karin Smirnoff, uppföljaren till bokcirkelfavoriten Jag for ner till bror. Vi träffas i baren på Scandic Klara vid Hötorget 3 juni klockan 18:00. Varmt välkomna!//