Ur Vilken tur att vi träffades innan vi dog, Sara Paborn 2014
Jag väntar
på mitt eget fullkomnande själv
På att det liv jag lever
i skymundan inom mig
ska bryta fram
på att måttet ska rågas
och jag ska rinna över
Bli forsande och levande
och den jag egentligen är
Jag väntar
på något jag inte kan sätta fingret på
ett ögonblick när jag till fullo är mig själv
och blir sedd för det
En stund av sanning
när jag kan räta mig och säga:
Detta har varit jag hela tiden
innanför kronbladen
bara utom räckhåll
Nu är jag här
Ta dig en ordentlig titt
och glöm mig aldrig