Linnea: Ja Erika, vad tyckte du om boken?
Erika: Ska vi börja med mig? Ska vi inte börja med någon som faktiskt läst ut boken?
Linnea: Vi börjar med dig som straff, haha. Slutade du för att du inte tyckte om den?
Erika: Ja det var en kombination av det och gravidtrötthet. Sen var det för många namn. Jag läste den digitalt på datorn och har nu kommit fram till att det inte inte funkar för mig att läsa digitalt. Hädanefter kommer jag hålla mig till pappers- eller ljudböcker. Jag kom liksom aldrig in i berättelsen och datorn bjöd på motstånd.
Filippa: Sen är det ju alltid många andra stimuli på skärmen.
Erika: Ja precis, och inkorgen som fylls på.
Linnea: Och Facebook.
Filippa: Fick du läsa avsnittet där de gjorde barn?
Erika: Var det syskonen?
Filippa: Var de verkligen släkt?
Linnea: Ja, de var syskon. Fast de var också bryllingar.
Erika: Ja, det känner jag igen. Det var det som hände på båten.
Filippa: Jag menar de som höll på och pratade om att de skulle få en flicka innan ägglossning. Det var väl deras barn? De som var farmor och farfar gjorde ju barn på båten. För det tyckte jag var bland det roligaste när de pratade om att det skulle vara rätt temperatur och att de skulle kolla med skeden ovanför magen vad det var för kön på barnet.
Linnea: Körde du den metoden hemma också?
Filippa: Jag frågade faktiskt min grekiska kompis om hon kunde göra skeden på mig, men hon kunde inte. Det hela med skeden var roligt just eftersom det är så beroende av det binära könssystemet som inte är hundra.
Erika: Ni andra slutförde boken i alla fall?
Linnea: Ja men det gick väldigt långsamt i början, men jag tyckte att den var bra hela tiden. Men det var lite omotiverande när jag läste en timme och kollade hur långt jag hade kommit och det bara var fyra sidor… Sen ändrade jag marginalerna i e-boken och då gick det bättre. Det tar ju lika lång tid egentligen men det blev ett mentalt lyft. Jag gillade att berättelsen spände sig över så lång tid.
Filippa: Ja det var ett slags epos! Vad tyckte du Ann?
Ann: Det tog lång tid för mig att komma in i den och jag höll på länge, men jag tyckte att den var spännande och bra. Sen var det som att det var olika småberättelser i berättelsen som blev spännande. Gestaltningen av kön var också lärorikt. Det fanns med på olika sätt hela tiden även om det blev allt mer fokus på det längre fram i boken när de besökte läkaren.
Linnea: Könsutredningen var så obehaglig, just att ingen berättade något för hen om vad som hände.
Filippa: Och när det skulle komma in fler personer och titta!
Linnea: Ja och ingen förklarade för hen vad som försiggick. Och de ord som används för att beskriva hen i journalerna… Ja det fanns inget direkt barnrättsligt tänk där.
Erika: På vems intiativ skedde könsutredningen?
Linnea: Hen var med i en bilolycka och fick åka in till sjukhus. Då upptäckte de på sjukhuset att hens kön inte såg ut som vanligt.
Ann: Sen kom hen ju till en specialist i New York. Den delen av historien var väldigt fängslande.
Linnea: När jag läste om det hoppades jag verkligen att undersökningsmetoderna har blivit bättre idag.
Filippa: Jag undrade hur mycket av berättelsen som var sann. För i början av boken satt jag och googlade och upptäckte att alla karaktärsnamn ledde tillbaka till boken och inte fanns i verkligheten. Sjukhusen och publikationerna som nämns i boken är också påhittade. Så då började jag fundera över allt som slås upp i verk på biblioteket i boken, är de också påhitt då? Alla sjukdomsstämplarna och alla orsaker som hen fick på sig i och med sin diagnos… Inget kanske är sant?
Linnea: Jag trodde också att allt var sant från början.
Filippa: Men det var det ju inte, så allt kan ju lika gärna vara fabulerat, vilket ju också gör det spännande!
Ann: Det var ju väldigt trovärdigt beskrivet, särskilt med professorns alla begrepp och så, men hur mycket är författarens egna upplevelser?
Erika: Jag läste någonstans att han inspirerades av en memoar av en intersexuell person.
Filippa: Ja, berättelsen måste ju ha kommit från något.
Ann: Vad visste ni om författaren Jeffrey Eugenides sedan innan?
Filippa: Mest bara att den här boken vann en massa priser när den kom för snart 15 år sedan och att han skrev Virgin Suicides som också filmatiserades av Sofia Coppola.
Linnea: Jag tyckte att boken var bra skriven; hur den liksom hoppade mellan nutid och det historiska.
Filippa: Den var ändå lättläst även om den var lite jobbig.
Erika: På tok för många namn för min del…
Filippa: Ja och flera karaktärer hade ju flera namn. Vissa hade både grekiska och amerikanska namn, och smeknamn.
Erika: Rekommenderar ni boken för Below Beneath’s läsare?
Alla: Ja absolut.
Ann: Den är ju lite annorlunda. Man får ta del av saker som man kanske inte har läst om förut. Både vad gäller tid, problematik, miljö och kön.
Linnea: I vanliga fall brukar jag inte gilla berättelser som spänner över så lång tid, men den här fungerade bra.
Filippa: Jag tycker att det var som många böcker i en bok.
Linnea: Ja men verkligen. Den hade ju egentligen kunnat vara uppdelad som en trilogi.
Filippa: Det känns lite som att man har varit med om en resa!